Hur många pratar bokmål

Några år tidigare hade Per Christian Asbjørnsen och Jørgen Moe genomkorsat delvis samma bygder i arbetet med att nedteckna sagorna till samlingarna Norske folkeeventyr.

Nynorska – Wikipedia

Ungefär samtidigt med Aasens vandringar rodde och löpte Elias Lönnrot Finland runt på spaning efter grundstommen till nationaleposet Kalevala. Franz Liszt skrev bland annat ungerska rapsodier med folkmusikinslag och i Schweiz kom alphornet till heders igen. I Norge vaknade ett intresse för utveckling av den nationella kulturen, exempelvis med Edvard Griegs folkmusikinspirerade kompositioner, samt Henrik Ibsens och Bjørnstjerne Bjørnsons arbete som hade stor betydelse för framväxten av norsk litteratur. Före skrevs det mesta emellertid med dansk stavning. Redan publicerades Bibeln på nynorska, 15 år före bokmål. I samband med språkreformen behövde skolböckerna bytas ut överlag, så kommunerna valde så att en tredjedel av eleverna fick sin undervisning på nynorska Från talet drev den norska staten en språkpolitik som syftade till att de bägge målformerna skulle närma sig varandra, så kallad samnorsk efter Moltke Moes initiativ, men motståndet blev till slut för starkt, framför allt från bokmålsanhängare, med en stor konflikt speciellt under och talen.

Försök att minska konflikten gjordes på talet med en inrättad "språkfredskommitté". Sedan har samnorsksträvandet formellt avslutats, och försök görs inte längre att på politisk väg sammanslå olika slags skriven norska. Under den norska språkstriden har enstaka grupper strävat efter att ännu starkare framhäva de olika målformernas särart: några förespråkar høgnorsk , en konservativ form av nynorska, medan andra helst vill att en konservativ bokmålsform, riksmål , skall utgöra normen. Nynorsk är i sig mera puristisk än vad dialekterna är, som oftare kan ha inslag från danska och tyska.

Navigeringsmeny

Uppskattningsvis procent av Norges befolkning uppfattar nynorska som sitt skriftspråk, enligt det norska Språkrådet. Användningen är koncentrerad till de västnorska områdena, Rogaland med undantag av Stavanger och Haugesund , Hordaland med undantag av Bergen , Sogn og Fjordane samt Møre og Romsdal. Nynorskan har även en stark ställning i det inre av Aust-Agder i synnerhet Setesdal , Buskerud särskilt i Hallingdal , Oppland särskilt i Valdres och Telemark. I Vestlandsområdet når andelen nynorskanvändare 45,2 procent och i övriga Norge 2,7 procent, enligt siffror från dock inte i Sogn og Fjordane fylke som har 99,8 procent nynorskanvändare. Andelen har sjunkit under andra hälften av talet , efterkrigstiden. Massmedia påverkar till försvagning av de lokala språkformerna och fördelar för de i massmedierna dominerande språken. År hade 27 procent av de norska kommunerna nynorska som administrativt skrivspråk, medan 37 procent hade bokmål. Resterande 36 procent hade inte valt den ena målformen framför den andra.

I skolan undervisas idag både i nynorska och bokmål. Varje norsk kommun bestämmer vilket av skriftspråken som skall vara det officiella administrationsspråket. Man har alltid rätt att vända sig till en myndighet på endera språket. Den andra målformen kallas "sidemål". De allra flesta av dem hör hemma på Vestlandet. Bland bokmålstalande elever finns ibland ett motstånd mot nynorsk, och som i andra länder kan det finnas större incitament att prioritera storstädernas språk ur karriärsynpunkt och andra sociala skäl, än landsbygdens språk. Av 4 utgivna trycksaker böcker och andra former var 8 procent på nynorska och 92 procent på bokmål. Vissa tidningar såsom Aftenposten och Verdens Gang har förbud mot nynorsk i redaktionell text. Denna torde ha utgjort främsta grunden för flertalet dialekter som senare utvecklats. På talet hade norskan fallit ur bruk som skriftspråk, men levde vidare i lokala dialekter, där härskarklassens danska inte fick genomslag.

Dessutom finns minoritetsspråk i Norge, såsom samiska , som inte är släkt med norskan. Bokmål, under namnet norska , är ett av Nordiska rådets språk vid sidan av svenska och danska.

Språket skrivs med latinska alfabetet. Bokmål är idag sedan namnet på den i staten Norge officiella varianten och som lärs ut till icke-norska språkstudenter. Riksmål är en inofficiell konservativ variant av bokmålets ursprungsspråk. Majoriteten av norrmännen cirka 85—90 procent skriver normalt bokmål, men det talade språket avviker i regel från bokmålet, då dialektvariationerna är stora. Man har uppskattat att cirka 20 procent av normännen talar bokmål, resten dialekt. Nynorska stämmer inte heller med en viss dialekt, utan är en kompromiss mellan dialekter. Bokmål har utvecklats från det danska skriftspråket som var det enda officiella skriftspråket i Norge till då Stortinget beslöt att jämställa nynorska på den tiden kallad landsmål med det dansk-norska språket som officiella skriftspråk. Det skriftliga dansk-norska språket var till nästan identiskt med danska skriftspråket, eftersom danskan användes som skriftspråk i den dansk-norska unionen under seklerna fram till Från blev det dansk-norska skriftspråket normerat efter det dansk-norska talspråket förekommande bland Østlandets medelklass, kallat riksmål.

Från heter det bokmål. Enligt en studie som Lunds universitet gjort på uppdrag av Nordiska Språkrådet är dock förhållandet det omvända. Detta underbyggs av att många norrmän uppfattar nynorskan som svenskliknande. I Norge avgör varje kommun vilken av målformerna som skall användas administrativt.

Norska - Bokmål och Nynorsk by Agnes Eklund

Dock har den som skriver till en myndighet rätt att få svar på det egna målet. I skolorna undervisas på båda språken. Det språk som det officiellt inte undervisas på som primärspråk i skolan kallas "sidemål" och lärs ut särskilt för att alla norsktalande ska kunna förstå varandra väl. Områden med samisk befolkning är emellertid särfall. Bokmålstalande elever ogillar ofta undervisningen i nynorska. Bokmål är starkare i Osloområdet, och nynorska representerar landsbygden starkast, främst Vestlandet. Riksmål är idag namnet på en inofficiell språkform, som uppfattas som konservativ bland annat därför att den i vissa avseenden står närmare danskan än vad bokmål gör. Följande exempel kan belysa några av skillnaderna - inte på långt när alla - mellan bokmål och riksmål. Skillnaderna mellan de olika målformerna kan synas liten, men att blanda skulle uppfattas som ett graverande språkfel.