Vad har man för dialekt i dalarna

Gemensamt för samtliga av de egentliga dalmålen är att det finns gott om ålderdomliga inslag som bevarats sedan gamla tider. Något annat som är gemensamt för dessa dalmål är att det inte finns ett nerskrivet språk, med vissa undantag.

Vilka dialekter finns i Dalarna? –

I mer modern tid har man dock bildat Dalmålsakademin, som ökat intresset i att bevara de olika målen i Dalarna samt skriva ner dem i skrift. Först och främst är det viktigt att poängtera att dalmål inte är en enda dialekt, utan flera olika dialekter med stora skillnader mellan olika delar av Dalarna. En del gemensamma drag finns och även vissa ord och uttryck som fått större spridning över landskapet. Något som är typiskt för dalmål är att uttalet är sjungande. Därför kan Dalskan ibland påminna en del om norska , särskilt runt Idre och Särna, som tidigare tillhörde Norge. På det stora hela kan det vara så pass mycket skillnad mellan olika typer av dalmål att även dalmasarna själva har svårt att förstå varandra. Dialekterna i Rättvik och Leksand är mer lättförståeliga för utomstående då dessa räknas som övergångsmål från de ålderdomliga dialekterna. Som utsocknes kan det kännas väldigt främmande med dalmål, vilket också är en anledning till att vissa menar att dessa dialekter skulle kunna betrakas som egna språk.

I mer vardagligt tal brukar många svenskar benämna rikssvenska med typisk intonation och prosodi från Dalarna som dalmål, men det är egentligen inte korrekt, utan detta är då endast rikssvenska med karaktärsdrag från dalmål. Dem täläd öllör såjno sökön-språk, ö ed wa, för, int undli, dö summör jegd emå sunnå eld westa sjun, ö summör bört-a blåbjari, dar soli gör nid. Har ni fler förslag på typiska uttryck och ord från Dalarna? Lämna en kommentar nedan! Ja kommer från borlänge och ja har lit svårt att föstå alla ord som stå hä. Ja blir även tillsagd hela tiin att ja säger:SluuUUUuta. Men så låt jag väl int? Hej bördig från Dala Floda, Dalarnas Lustgård enl. En del var väl sparsammare än andra. Kan vara både positivt och negativt. Som i de nordligare uppsvenska och i de norrländska målen har g , k även i inljud uppmjukats till tj , d j , till exempel sättjin el. Dessa drag utmärker alla dalmål. Karakteristiskt för vokalsystemet i speciellt övre Dalarna, med undantag för egentligt dalmål är bruket av öppet och slutet a , som användas på helt annat sätt än i riksspråket: det öppna kan förekomma som långt och det slutna som kort, till exempel hara hare med öppet a i första, slutet i andra stavelsen, katt , bakka , vagn med slutet, skabb , kalv med öppet a ; öppet å -ljud o ersätts ofta av ett ljud mellan å och ö ; u -ljudet har en klang, som liknar det norska u ; ä och e är väl skilda; den svagtoniga vokalen har ofta en klang av ä.

Till de intressantaste dragen hos dialekterna i Älvdalen, Mora och Orsa hör att de ännu i stor utsträckning bevarar de nasala vokalljud, som tidigare fanns i alla nordiska dialekter. Vidare märks att de långa i , y , u diftongerats, vanligen till ai , åy , au , till exempel ais is, knåyta knyta, aute ute. På samma sätt har många ord tillagda h:n som häven , hälsklig , hägde. Dessa drag har dalmålet gemensamt med de äldre Upplandsdialekterna. Ett par fornnordiska diftonger kvarstår i västerdaladialekterna i Lima och Transtrand.

Dalmål - Stor lista med ord och uttryck från Dalarna

Diftongen au , som i rikssvenska har uttalet ö , har i dessa områden fått en något förändrad form, ôu , till exempel dôu död. De fornsvenska diftongerna ei och öy som i rikssvenska har blivit e respektive ö har fått uttalet äi , till exempel skäi sked respektive häi hö. I formlära n i dalmålet i södra Dalarna huvudsakligen i bergslagsmålet märks svaga fem. Bestämda former är mask. I övre Dalarna har deklinationen fått en säregen utveckling, i synnerhet genom sammanfall av olika deklinationstyper. I delar av Gagnef har till exempel nästan alla substantiv fått samma böjning i plur.

De egentliga dalmålen

I stället har åtminstone "dalmålet" t. Också i övrigt visar dessa många ålderdomliga drag i fråga om ordböjningen -liksom i ljudsystemet-, men för dessa redogörs ej här. I adjektivböjningen i södra Dalarna märks plural utan ändelse, till exempel all händär alla händer, mång gångur många gånger, adj. Mig, dig, sig heter vanligen mäg, däg, säg , våråm, andråm södra Dalarna är fem. Verb förlorar ofta - a i infinitiv, till exempel spring kapp, tjör hästar. Kasta och liknande verb har i presens kastär liksom mötär möter. Imperfektum heter oftast kasta. Det heter vari, väri el. I övre Dalarna är verbböjningen egendomligt utvecklad, i det egentliga dalmålet är den i vissa hänseenden mycket ålderdomlig. Beträffande ordförrådet märkes en stor mängd egendomliga och annars sällsynta ord, i synnerhet i de övre socknarna. I södra Dalarna är det mera normalt. Månen heter överallt tunglet och våren heter lådingen jfr.

Vilka dialekter finns i Dalarna?

Itji el. Adverb på - e slutar vanligtvis på - a : inna, nera, ôppa liksom i Västmanland och Gästrikland. Mil är neutrum och vagn feminimum. Namnskicket är karakteristiskt: de gamla gårdsnamnen brukas som släktnamn och sätts före dopnamnet, till exempel Back Pär Erssa. Se även: De egentliga dalmålen. Kategorier : Dalarna Dalmål. Dold kategori: Wikipedia:Rekommenderade artiklar.