Är vi ett plural

Begreppen är dock inte identiska med nollplural, då de antyder att den ena numerusformen saknas för ett ord, medan nollplurala ord har båda numerusformerna emellertid identiska med varandra. I modern svenska finns sju inhemska substantivsuffix med betydelsen flertal: -or, -ar, -er.

Pluralis – Wikipedia

Det finns också två substantivsuffix med betydelsen bestämd flertal: -na och -en. Anledningen till att de senare suffixen inte kan sägas betyda enbart bestämd form är att de ord som använder dem använder andra bestämdhetssuffix i singularis, varvid -na som i klockorna och -en som i hörnen är laddade med två betydelseelement. I bestämd form plural av svenska substantiv anges alltså flertal på två ställen, såvida de inte saknar pluralsuffix för obestämd form, som hörn gör. Svenska adjektiv berörs av numerus. I obestämd species har de i allmänhet en särskild form i flertal, vilken dock används också för ental i bestämd form och för adjektivattribut som föregås av genitivattribut varpå dock det följande substantivet alltid har obestämd form, till exempel "Eriks röda bil". Pluralformen för perfektparticip slutar på -a eller -e: gripna, ratade, nöjda, betrodda, lästa. Pluralformen för pronomina slutar normalt på -a: dessa, mina, många, övriga, sådana, egna, sista, vänstra.

Navigeringsmeny

Exempel på dubbla pluralformer är kollega pl. I äldre svenska, fram till omkring mot slutet främst i skriftspråket , liksom i många andra språk , påverkades verbens finita former av numerus. Dessa former var beroende av numeruset hos satsens subjekt. I presens plural sammanföll formerna med infinitiv för alla verb utom vara. Andra person plural är ett undantagsfall. Den gamla formen I användes länge med ändelsen -en I hoppen , I kunnen , I ären osv. För övriga numerus böjdes verben som följande:. För de starka verben fanns också en form för preteritum plural som bildades med ändelsen -o på samma stam som imperfekt konjunktiv :. Alla dessa verbpluraler har länge varit försvunna i samtalsspråket både i standardspråket och i många dialekter. Verbens pluralformer finns möjligen kvar i äldre oredigerade lagparagrafer, i pastischer samt i vissa stelnade uttryck: Obehöriga äga ej tillträde ; Därom tvista de lärde. I betydligt äldre svenska böjdes verben även för första person pluralis och första, andra och tredje person singularis.

Det finns också andra språk som har olika pronomen beroende på formaliteten i sammanhanget jämför ni och du i äldre svenska. Till exempel har japanska, koreanska och javanesiska komplexa system med många olika pronomen, som tar hänsyn till rang, ålder et cetera.

Plural för alla ord i svenska språket

Man kan ifrågasätta om den typen av uttryck ens bör räknas som pronomen utan kanske snarare som substantiv, ett svenskt exempel är att använda "undertecknad" som en formell synonym till "jag". Vissa språk har pronomen som kallas fjärde person, femte person och så vidare. Dessa kan ha olika funktion i olika språk. I algonkinspråk i Nordamerika görs ofta en skillnad i tredje personen mellan proximat form för en viktig tredje person, och obviativ form för en mindre viktig. Denna skillnad finns även i andra språk, men de algonkinska är de mest kända. I många språk skiljs personerna åt på annat sätt än medelst olika personliga pronomen. I bland annat äldre indoeuropeiska språk , däribland äldre svenska, var de finita verbformerna olika för olika personer, vilket gjorde att man ofta kunde utelämna personliga pronomen s. De olika formerna visade ändå vilken person och vilket numerus som singular och plural som avsågs. Exempelvis översätts Descartes berömda latinska citat cogito, ergo sum till svenska med fem ord, som "jag tänker, alltså är jag" d.

Verbet cógito , "jag tänker", är presens indikativformen i första person singularis av verbet cogitáre som det heter i infinitiv , "tänka".

Plural för alla ord |

Formen kan kombineras med latinets ego , "jag"; ego cógito betyder också "jag tänker", men användes i stort sett aldrig. På samma sätt översätter man lättast "du tänker, alltså är du" till cógitas, ergo es ; det är onödigt att säga tu cógitas eller tu es , eftersom själva verbformerna ensamma visar vilken person som avses. I latinet har de flesta verb runt trehundra olika verbändelser. En del moderna indoeuropeiska språk , exempelvis spanska , persiska , och andra språk, som finska , personböjer fortfarande verb i så hög grad att personliga pronomen ofta kan utelämnas. Termen tredje person omdirigerar hit. För den juridiska termen, se tredje man. Preteritum · Presens · Futurum. Futurum exaktum · Futurum preteriti · Futurum simplex. Futurum exaktum preteriti. Imperfekt · Inkoativ · Perfekt · Pluskvamperfekt.