Vad var blitzen för något

En invasion av Storbritannien, något som hade beslutats av Adolf Hitler , krävde att det brittiska flygvapnet oskadliggjordes så att tyskt luftherravälde åstadkoms. Detta misslyckades Luftwaffe med då de tyska jaktplanen inte förmådde besegra de brittiska jaktplanen Luftwaffes förluster var dubbelt så stora och därmed var en tysk invasion omöjlig att genomföra. En lärdom som alla militärstrateger drog efter kriget var att ett mycket effektivt flygvapen numera var ett måste för att kriget på marken skulle bli framgångsrikt. Luftwaffe hade jaktplan och ca 1 bombplan. Britterna hade bara — jaktplan men vissa väsentliga fördelar. Produktionskapaciteten vad gällde jaktplan var större än tyskarnas, och den dynamiske ministern för flygplansproduktionen Lord Beaverbrook kunde hela tiden bygga i fatt förlusterna både i piloter och flygplan. Britterna var mycket samspelta och de hade bra kommunikationsmedel. Deras radar spelade också en stor roll.

Tyskarnas kommunikationer fungerade väldigt dåligt och nedskjutna piloter kunde inte bärgas och sättas in på nytt i striderna. Den 15 augusti kom det första anfallet med flygplan. Efter att konsekvent ha bekämpat britternas baser och ledningssystem övergick tyskarna 7 september till ren terrorbombning av London.

Bombtekniker – polisens arbete

De materiella skadorna blev stora liksom förlusterna i människoliv. Trots att räderna fortsatte dygn efter dygn blev det dock aldrig panik. Det brittiska jaktförsvaret, som varit hårt pressat under augusti, reste sig på nytt. Den 5 oktober övergick tyskarna till nattbombningar. Slaget om Storbritannien var en av krigets avgörande händelser. Churchill sade att aldrig hade så många haft så få att tacka för så mycket "Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few" , men det var inte bara de brittiska piloterna utan hela folkets motståndsvilja det handlade om. Att Royal Air Force efter slaget var i det närmaste lika utmattat som Luftwaffe lyckades britterna dölja för både vänner och fiender. Förlusterna i nedskjutna flygplan har räknats fram till 1 på den tyska sidan och på den brittiska.

Tysklands flygvapen under andra världskriget – Wikipedia

Under Ökenkriget i Nordafrika var det Luftwaffes slutliga oförmåga att bekämpa Royal Air Force :s bombflyg och torpedflyg vilket, tillsammans med den tyska marinens misslyckade bekämpning av det brittiska ubåtsvapnet i Medelhavet , som avgjorde kriget, eftersom bägge sidorna var totalt beroende av tillförsel utifrån av materiel och förnödenheter. Under det tyska anfallet mot Sovjetunionen - Operation Barbarossa , hade den tyska blixtkrigstaktiken stora framgångar, vilket inte minst berodde på Luftwaffes effektivitet som taktiskt flygvapen. Under det fortsatta kriget i Ryssland åstadkom dock vintern och kölden enorma problem för tysk personal och tysk materiel, vilka bägge visade sig oförmögna att operera effektivt i 40 graders kyla. Avsaknaden av strategisk kapacitet och överhuvudtaget av ett utvecklat strategiskt tänkande resulterade i att Luftwaffe kom att användas som flygande artilleri - visserligen ett mycket effektivt sådant, vilket bland annat visas av attackflygaren Hans-Ulrich Rudel , som förstörde över sovjetiska stridsvagnar - men den sovjetiska industriella kapaciteten kom att förbli oskadad utom räckhåll bakom den direkta frontlinjen.

Under slaget om Atlanten utvecklades efterhand ett effektivt samarbete mellan den tyska marinens ubåtsvapen och Luftwaffes fjärrspanings- och bombförband vilket ledde till att de allierade konvojerna till Ryssland under och början av sänktes i snabbare takt än de allierade kunde bygga nytt tonnage. Effektivare motåtgärder, inte minst effektivare konvojering med utökat jagarskydd, effektivare luftvärn och jaktflyg gjorde att Luftwaffe från våren inte längre kunde lokalisera konvojerna och vägleda ubåtarna till sina mål. Under slaget om Riket den allierade strategiska bombningen av Tyskland misslyckades Luftwaffe med att försvara det tyska hemlandet. Flygstriderna omfattade tusentals stridsflygplan, dussintals flygflottiljer och hundratals luftstrider. RAF:s nattliga ytbombningar av tyska städer och andra civila mål ledde till oerhörda mänskliga förluster, men snarast stärkte än försvagade den tyska motståndskraften och viljan att kämpa även mot de västallierade.

De amerikanska dagbombningarna mot militära och ekonomiska mål undergrävde dock Tysklands militärekonomiska stridsförmåga. Bombningen av de rumänska oljefälten och de tyska anläggningarna för framställning av syntetiskt bensin ledde till exempel till att den tyska armén var mer beroende av anspannsförband än vad den hade varit Den brist på flygbensin som därmed också åstadkoms var förödande för Luftwaffes operativa förmåga, liksom bombanfallen mot de tyska flygtillverkarna. Vissa spektakulära tekniska genombrott, som Messerschmitt Me , Messerschmitt Me och Heinkel He , världens första operativa jetjaktplan eller förekomsten av enstaka jaktflygäss, som Erich Hartmann , världens främste jaktflygare med luftsegrar, förändrade inte den strategiska situationen. Efter sommaren upphörde därför i praktiken Luftwaffes operativa verksamhet och den tyska armén tvingades under resten av kriget att strida utan flygunderstöd. Luftwaffe leddes under andra världskriget av Hermann Göring , som riksluftfartsminister och chef för flygvapet; Reichsminister der Luftfahrt und Oberbefehlshaber der Luftwaffe.

OKL bestod av:. Vid krigets utbrott omgrupperades OKL och delades i två delar. En framskjuten del med kodnamnet "Robinson", bestående av chefen för flygstaben, flygvapnets operativa stab, chefen för förbindelseväsendet, utbildningsavdelningen och delar av underrättelseavdelningen, grupperades nära Wehrmachts överkommando OKW i Ostpreussen. En kvarblivande del med kodnamn "Kurfürst", bestående av övriga delar av flygvapenledningen, grupperades dels i riksluftfartsministeriet byggnad, dels i en underjordisk bunkeranläggning vid Potsdam Wildpark-Werder. Operativa order utfärdades av Robinson och sändes direkt till cheferna för luftflottorna se nedan. Robinson och Kurfürst upprätthöll kontakterna med varandra genom telekommunikationer och genom förbindelseofficerare. Två dagliga stabskonferenser hölls där centrala beslut fattades. Den viktigaste konferensen var ett eftermiddagsmöte i Hitlers högkvarter, där de tre försvarsgrenscheferna deltog.

Luftwaffe bestod av flygtrupper Fliegertruppe , luftvärnsartilleriet Flakartillerie , flygsignaltrupper Luftnachrichtentruppe , fallskärmsjägare , sjukvårdstrupper och flygvapnets fältarbetstrupper Luftwaffenbautruppe. Till flygtrupperna hörde de flygande förbanden och flygbasorganisationen. Flygsignaltrupperna ansvarade för sambandet mellan förband och staber, men även för luftbevakning, både med radar och med observatörer.

Slaget om Storbritannien och Blitzen | Historia | SO-rummet

Flygvapnet satte också upp markstridsförband, till att börja med ett elitförband - Division "Hermann Göring" - men sedan sommaren också genom övertalig markpersonal bildade fältförband Luftwaffenfelddivisionen med infanteri, artilleri, ingenjörstrupper, signaltrupper, trängtrupper etc. Flygvapnets fältförband överfördes i slutet av till armén. Division "Hermann Göring" kvarstod dock i Luftwaffe och blev först ett pansarförband under namn av Pansardivision Hermann Göring senare fallskärmspansardivision "Hermann Göring" för att slutligen utökas till två divisioner under namn av Fallskärmspansarkåren "Hermann Göring". Flygsignalförbanden hade till uppgift att upprätta och betjäna de signalförbindelser som erfordrades för ledning av insatser och försvar med luftbevakning, luftvärn och civilförsvar. Varje luftflotta och varje flygområde hade sitt eget sambandsnät som dock stod i förbindelse med varandra. Det tekniska och administrativa ansvaret för Luftwaffes byggnadsverksamhet åvilade dess fortifikationsförvaltning Luftwaffenbauverwaltung.

För byggnadsverksamheten användes i fredstida privata företag och civil personal. Av dessa bildades fältarbetskompanier Luftwaffenbaukompanien vilka under kriget sammanslogs till bataljoner, regementen och delvis även till brigader. Fältarbetsförbanden deltog i all byggnadsverksamhet inom Luftwaffe, men framförallt för byggandet av start- och landningsbanor. Luftvärnsregementet "General Göring" och skytteregementet "General Göring" bildade luftvärnsbrigaden "Hermann Göring" vilken utvidgades till division "Hermann Göring". Efter Afrikakårens kapitulation bildade de i Italien kvarvarande resterna av denna division kärnan till en ny division "Hermann Göring", vilken samma år ombildades till en pansardivision och till en fallskärmspansardivision. Denna division bildade senare samma år tillsammans med Fallschirm-Panzergrenadier-Division 2 Hermann Göring fallskärmspansarkåren Hermann Göring. Luftwaffes minskande betydelse under kriget gjorde att ett stort antal unga och fältdugliga soldater kunde frigöras för andra uppgifter.

Redan under sommaren började Luftwaffe organisera fältbrigader som snart blev till fältdivisioner. Under uppsattes 15 divisioner och under ytterligare sju, medan uppsättningen av en åttonde avbröts. Som högre förband bildades fyra armékårer: [ 9 ]. Fältdivisionernas infanteri kom från Luftwaffes samtidigt nedlagda utbildningsförband för allmänmilitär utbildning, fältartilleriet från luftvärnet, ingenjörstrupperna från fortifikationsförbanden och signaltrupperna från flygsignaltrupperna. Vapen, ammunition, utrustning, fordon och hästar kom från armén. De första åtta divisionerna Lw. Övriga divisioner Lw. Fältdivisionernas soldater hade mycket begränsad utbildning för markstrid och Luftwaffe vägrade att motta officerare och specialister från armén, varför truppen leddes av chefer och staber utan fronterfarenhet. Allt detta gjorde att fältdivisionerna led mycket stora personella och materiella förluster. I november överfördes Luftwaffes fältdivisioner till armén.

Redan innan krigsutbrottet hade Luftwaffe börjat bygga upp sina egna sjukvårdstrupper, med sjukvårdsförband, sjukhus, laboratorier och forskningsanstalter. Vid varje Luftgaukommando och vid Luftwaffes markstridsförband fanns det en Lw-sjukvårdsbataljon. I varje Luftgau fanns det även anstalter för flygmedicinska läkarundersökningar och tandvård samt sjukvårdsdepåer. Vid krigets början uppställdes i varje flygbasområde motoriserade sjukvårdskompanier med två kirurgiska operationslag och en huvudförbandsplats. Ett sådant kompani kunde även bemanna ett fältsjukhus. De var inte underställda den stationära sjukvårdsorganisationen och tilldelades flyg- och luftvärnskårer. Flygande sjuktransportförband, under en flygutbildad flygläkare, användes för första gången under Slaget om Frankrike Till den stationära sjukvårdsorganisationen hörde även specialistsjukhus, sanatorier och vilohem. Vid varje flygarmé fanns det från ett Lw-propagandakompani.

De bytte namn till Lw- krigskorrespondentkompani för att sammanföras till bataljonsförband. Propagandatruppernas uppdrag låg inom det psykologiska försvarets område. Till dess uppgifter hörde krigsjournalistik, fältartistverksamhet , världsåskådlig uppfostran , psykologisk krigföring riktad mot fienden, bekämpning av fientlig propaganda samt vilseledning av fienden för att maskera egna militära åtgärder. Blitzen inleddes den 7 september genom ett anfall mot London. Bombningarna drabbade framför allt denna stad men även en rad andra orter, bland annat Coventry. Bombanfallen varade till maj London anfölls av i genomsnitt bombflygplan varje natt mellan 7 september och 3 november. Bombningarnas klimax under var den 29 december då 1 bränder rasade i London City. Under hela blitzen föll totalt 50 sprängbomber och miljoner brandbomber över London. Från mitten av november riktades även luftangreppen mot andra städer och industrianläggningar. Natten till den 15 november fälldes över ton sprängbomber och tusen brandbomber över staden Coventry.

De brittiska civila förlusterna under blitzen uppgick till 43 döda och 50 sårade. I London skadades 1 hus.

Navigeringsmeny

Blitzen var trots detta en misslyckad strategi av tyskarna. Genom att koncentrera bombningarna mot civila mål fick britterna tid till att bygga upp sitt flygvapen vilket till slut vann slaget om Storbritannien. Den brittiske författaren och kompositören Noël Coward skrev den patrotiska sången London Pride under Blitzenbombningarna i London, med syftet att stärka andan hos Londonborna. Bilden är ett fotomontage som användes av tyskarna i propagandasyfte. Ägde rum 7 september — 11 maj 8 månader, 5 dagar Plats Storbritannien Resultat Tyskt strategist misslyckande Stridande Storbritannien Nazityskland Befälhavare och ledare Winston Churchill Adolf Hitler Förluster ~40, [ 1 ] —43, civila döda, [ 2 ] ~46, skadade, antal skadade kan troligen uppgått till , [ 2 ] Okänt 3, flygplansbesättningsmän 2, flygplan sommaren — maj [ 3 ] Blitzen försvenskning av det brittiska uttrycket the Blitz , ljungelden, efter tyskans Blitz , blixt [ 4 ] kallas den period under slaget om Storbritannien i början av andra världskriget då en serie tyska bombanfall utfördes mot Storbritannien.

Huvudartikel: London Pride sång.